Kan vi se tecken på en medvetandehöjning i vår tid?

av Suzanne Gieser, FD, leg psykoterapeut, Stockholm

Inlägg på CG Jungstiftelsens vänners årsmöte och tillika 25 års jubileum, den 14 april 2018

Det första steget för livets tillblivelse är att skapa en gräns, ett membran. Detta är cellens identitet. Det definierar vad som är inuti och utanför, vad den är och vad den inte är.

Denna bild kommer från biologin. Vi vet att livet började med membran, med en gräns som skapade celler som åtskilde dem från allt annat. Dualismen är en förutsättning för livet.

Inne i denna behållare uppstår möjligheter till komplexa interaktioner med sofistikerade funktioner.

Membranet är genomsläppligt och tillåter ett kontinuerligt utbyte av energi och materia med omgivningen. Utan denna genomsläpplighet skulle livet inte kunna utvecklas. I ett slutet system skulle livet dö.

Jung beskriver det mänskliga medvetandet på samma sätt. ”Medvetandet är som en yta eller hud över ett vidsträckt omedvetet område av okänd utsträckning” (Tavistock §11)” och medvetandet är förutsättningen för världens existens för oss människor. Utan medvetande skulle det inte finnas någon värld, för den finns bara i den meningen att den reflekteras i ett psyke (Undiscovered self s.33).

Vi behöver således gränsen, det som avskiljer, för att existera och för vår identitet. Men det är också denna gräns som skapar en klyvning och en rädsla för det främmande och okända, till det som vi inte vill vara. Vissa värderingar blir kopplade till ”den jag är” och man tar avstånd det andra ”icke-jaget”.  Och detta som jag icke är kan inte härbärgeras utan projiceras ut på människor och ting utanför oss själva, så som en annan grupp människor.

Det jag vill vara och det jag blir bekräftad i av min samtid blir till min persona, den mask jag visar utåt. Jung har kallat medvetandets anpassningsfunktion, personan, för medvetandets bark. Ju mer vi klamrar oss fast vid denna yta, ju hårdare och tjockare blir barken, och ju kraftigare blir klyvningen.

Denna process sker också i alla mänskliga kulturer och epoker. Just i vår tid ser vi denna på global nivå. Den västerländska friheten att skapa vilken identitet du själv vill och som känner dig berättigad till kolliderar med radikala fundamentalister som vill implementera stränga, kontrollerande strukturer för rätt och fel.

Vi lever i en extrem tid av anpassning till allt mer globala system.  Och man kan få intrycket att det inte finns något man kan göra. Men de principer som Jung en gång formulerade är fortfarande giltiga, som jag ser det. Det system vi lever i kan vi inte dekonstruera, men vi kan precis som allt liv välja hur vil förhåller oss till det större systemet.

Genom att vara varse att vårt psyke självorganiserar sig enligt det mönster som Jung beskrivit behöver vi vara noga med att formulera och upprätthålla de värden som vi önskar ska bli mer tydliga och stärkas i vår tid.

Vi vet att det nya kommer som en framväxande egenskap, genom att tillräckligt många kan samlas runt vissa grundläggande värden och idéer. Att i det lilla arbeta för dessa, värden, med engagemang, lyhördhet, medkänsla och med ett noggrant observerande av omgivande faktorer (religere, som är roten till ordet religion), är nödvändigt.

Dessa individer och små grupper kommer fungera som magneter och katalysatorer när de bygger upp öar av vidgat medvetande, som bidrar till att medvetandet på sikt höjs också på global nivå.

Att arbeta med värden är att hela tiden påminna sig om vad man anser är viktigt i livet, vad som inspirerat och gripit tag i dig, men alltid — och detta är kanske det viktigaste — i kombination med insikten om hur svårt det är att förverkliga dessa på grund av alla våra skuggsidor. Vi behöver ett stort mått av ödmjukhet i det arbetet. Dalai Lama frågade en gång sina åhörare vad roten till lidandet är, och folk svarade: fattigdom, orättvisor, krig, girighet m.m. Men Dalai Lama avbröt dem och svarade: Nej. Roten till lidandet är när goda människor påbörjar ett arbete tillsammans och undgår att lägga märke till det som uppstår mellan dem.

De värden för ett ökat medvetande som jag vill lyfta fram är:

  • Gott samarbete och goda relationer, som kräver:
  • Att försöka förstå den andres ståndpunkt
  • Att vara varse när jag själv slutar lyssna på andra och varför jag gör det
  • Att vara varse när jag lägger skulden på andra
  • Att vara varse mina känslor och tankar och ur vad dessa har genererats, t ex ur rädsla, och veta vad som är mina triggers
  • Att ta väl hand om och bära mitt mörker, så det drabbar andra så lite som möjligt
  • Vara varse mitt beteende, när kan jag leva upp till mina värderingar och när klarar jag inte det, och varför.
  • Att kunna släppa min självupptagenhet, öka reflektionsförmågan och vara närvarande i det som är.
  • Att inte bli fånge i dualismen mellan hopp och förtvivlan, utan att förstå det viktiga inte är att saker ska gå bra, utan att det alltid finns något att göra, oavsett hur det går.

Jag tycker det finns tecken på öar där ett högre medvetande odlas i olika självorganiserande grupper:

  • Fysiken och biologin är överens om allt som finns hänger ihop i komplicerade nätverk av samverkan, dessa kunskaper sprider sig till fler och fler kunskapsgrenar.
  • I vissa grenar av tolkningen av kvantfysiken är vi som observatörer, såsom medvetanden, djupt inbäddade i att vara medskapande av verkligheten.
  • Medvetandet om ekologi, klimat, sund kosthållning, giftfri odling m.m. har ökat markant. Här behöver vi dock hålla ögonen öppna för fanatism och ångestdrivet svart-vitt tänkande som eldas på av upplevelsen att läget är akut. Men det går inte att åstadkomma snabba lösningar.
  • Ett ökat intresse och också forskning som pågår kring andlighet, meditation, närvaro, skapande, mindfulness, kontakt, medkänsla. Kapaciteter som bygger på vår ökade förmåga att observera vårt inre: våra tankar, känslor och kroppsförnimmelser.

Dualismen behövs, men vi behöver också se att dualismen, den lilla cellen, medvetandet, vilar på ett oändligt hav där allting samverkar med varandra. Unus mundus, icke dualism. Och vår relation till detta hav behöver vara att göra vårt membran genomsläppligt.

Jag vill avsluta med Jungs bild av medvetandet som en skärgård med små öar av ljus runt en större ö och han säger: ”Alltjämt är det möjligt att nya öar eller rentav hela kontinenter kan foga sig till det moderna medvetandet. Det är en erfarenhet man som psykoterapeut gör varje dag.” ”Om psykets natur”, i Arketyper och drömmar, s. 336. (C.W. 8, § 387.)