Objektivitet, perspektiv och medvetande i den moderna fysiken – och Jung

Alla händelser

Stockholm

Föreläsning med Gustaf Ullman, fil.dr

Forskare som Maria Strömme, Bernardo Kastrup och Bernard Carr har formulerat olika sätt att förstå relationen mellan fysik och medvetande. I detta föredrag jämför jag dessa som olika svar på samma fråga: vad är ontologiskt primärt, och hur ska objektivitet förstås? Med fysiken följer också en ontologi (antagande om verklighetens natur). I Newtons fysik finns en föreställning om ett absolut rum och en absolut tid; händelser antas äga rum i denna absoluta bakgrund, och observatörens roll begränsas till valet av koordinater. Detta synsätt har satt en stor prägel på vår världsbild än i dag. Thomas Nagel kallar det “The View from Nowhere”. Men den moderna fysiken motsäger denna ontologi. I samtliga moderna teorier som utvecklats under 1900-talet och senare: relativitetsteorin, kvantfysiken och kvantfältteorin, har observatören (dvs. val av referenssystem eller mätkontext) en betydligt mer framträdande roll. I den moderna fysiken är den fysiska beskrivningen perspektivbunden, men objektiviteten försvinner inte: den flyttar till det som är invariant under perspektivbyten. Om fysikens objektivitet är strukturell, hur förhåller sig detta till erfarenhetens inifrånperspektiv? Kan Jungs arketyper förstås som invarianter av ett annat slag: mönster som består när vi varierar individ, kultur och epok? En annan fråga är hur den moderna fysiken påverkar vår förståelse av medvetandet.

Gustaf Ullman är doktor i fysik och verksam som lärare. Han har en bakgrund inom akademisk forskning och har arbetat tvärvetenskapligt inom flera områden. Hans huvudsakliga intresse rör modern fysiks ontologiska implikationer och frågor om objektivitet, perspektiv och medvetande. Intresset för Jung väcktes genom Jung–Pauli-korrespondensen och kretsar kring hur subjektiv erfarenhet och objektiv form kan förstås utan reduktion åt något håll.